Kapitel 12

Vladimir tar ansvar för sitt enda barn, som förhoppningsvis förblir hans enda. Vengeance var ett misstag som kan komma att bli något stort, det ska Vladimir se till. Det här kan vara värt att lägga ner tid på.
 
 
 
Tyran älskar det alternativa och funderar mycket i det tysta. Bland annat över sin läggning. Det är svårt i tonåren men det känns extra svårt för honom... Varför måste man vara det ena eller det andra? Varför är det så viktigt att ha en stämpel över någonting man är? Äh, whatever. Han hade inte hunnit skapa gemenskap med någon i skolan än. Han visste inte ens om han ville. Strulet hemma hade gjort honom till en ganska tyst person.
 
 
 
Det dröjer inte länge innan Tyran hittar sin tonårskärlek. Och tyvärr dröjer det inte länge tills Tyran tar sina sista andetag heller... Han skulle bara laga sopkompressorn som gått sönder (han hade tidigare gett sig på stereon som blev ett misslyckat försök, och självklart glömde jag bort att detta kan hända om man låter någon laga något mer efter) så Tyran elshockas. Till döds.
 
 
 
Etna vill inte inse vad som har hänt. Hon kämpar med att få bukt på elden för att kunna rädda Tyran efteråt, men det är för sent. Tyran är borta och liemannen gör det ännu mer tydligt. I tårarna blir Etna fotograferad av brandmannen, som den kändis hon är. Situationen kunde inte vara mer kall och eländig. Vad vill livet henne?!?!
 
 
 
Gammal och grå med bara en son. Hon hade givetvis Erwin, men han hade gjort klart att han ville komma ifrån familjen så mycket som möjligt. Hon ordnar en fin gravplats åt Tyran. Den lilla graven bredvid tillhör den herrelösa katten...
 
Till och med Vladimir sörjer över att Tyran är borta. Nästan mer än Etna själv! Nu är det bara Vengeance kvar, den som ska föra arvet vidare.
 
 
Vladimir har kanske inte bästa synen på uppfostran, men han tycker ändå att Vengeance ska växa upp med sin bror. Så han sätter gärna Vengeance i sysselsättning bredvid graven. Mer död, en av Etnas bättre vänner dör i deras hem när hon är på jobbet. Ligger det en förbannelse över huset?
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


by Lisa Litzium
>
RSS 2.0