Kapitel 13
Vengeance har vuxit upp till barn. Som det enda barnet kvar i huset.
Vengeance är otroligt intelligent och kreativ. Bara på några timmar har han maxat målarfärdigheten. Det har gått undan för alla mina vampyrbarn med färdigheterna, så det hör väl vampyrismen till.
Etna börjar ändå trivas skapligt som gamling och ser varje dag nya ljusglimtar, trots Tyrans tragiska död. Äntligen har hon råd att införskaffa Benhilda också! Genom hennes ockulta yrke har hon importerad denna döda dam som kan allt. Sakerna går hela tiden sönder i det här huset, så hon behövs mer än ofta.
Som väntat går det undan för Vengeance i skolan. Inte nog med att han är vampyr har han egenskaperna geni och disciplinerad. Det kanske blir en rätt bra arvinge det här ändå? Men även ett intelligent barn behöver sin mors kärlek. Etna vill göra allt så bra som möjligt för det sista barnet kvar. Ibland stannar de båda till som om de hade sett ett spöke vid platsen där Tyran avled, (fastän de nu redan sett hans spöke i för sig) och då är det skönt att veta att de åtminstone har varandra.
Någon vi inte vet om han finns kvar i livet just nu är Vladimir. En extrem bugg hände då Vladimir skulle gå till jobbet och helt enkelt fastnade på en punkt utanför huset. Så länge så att nästa handling uppradad var "Avlida". Men eftersom han var fastbuggad stod han ändå bara kvar fastän alla staplar visade rött, så jag använde helt enkelt fusk och raderade honom. Sedan dess har jag bara spelat en gång, och trots att jag sparade kommer han tillbaka, fast fastbuggad återigen. Det är lite mystiskt, jag vet inte om vi kan räkna honom som en del av familjen än i alla fall. (Vet någon hur jag bör gå till väga så skriv gärna.)
Etna ville Vengeance bästa, det sa hon ju. Men när hon börjar märka att Vladimir helt och hållet försvunnit börjar hon bjuda hem sin chef mer och mer. Etna skulle gärna vilja ha någon att spendera sina sista dagar med, så han flyttar snart in. Vengeance kunde inte känna sig mer förråd. Det var bara några dagar sedan pappa mitt i allt försvunnit, och dessutom sedan Tyran gick bort. Han känner inget annat än hat.
Ett missförstått barn, vem ska förstå honom? Han kommer ihåg Rafael, mammas ex, fastän han var väldigt liten då han fanns med i bilden. Han söker upp honom i hans nya lägenhet och får lite stöd från någon som faktiskt varit med om galenskapen. Han känner att han är den enda han kan lita på.
Ja, ni ser/tror rätt. Allt hat fick Vengeance att växa upp snabbare än någon annan, och här är han som tonåring! Han fick egenskapen bra på att kyssas med åldern och har redan börjat hoppas på att träffa den rätta. Aldrig kommer han bli som sin mamma. Den rätta, helst vampyristiska tjejen som kommer orka förstå honom, orka lyssna på alla hemska barndomsminnen han kommer behöva få ur sig och som han helt enkelt kommer kunna anförtro sig åt. Han kände sig ensam, han skulle bara behöva en annan sim i sitt liv. Sin själsfrände.
Kommentarer
Trackback
