Kapitel 14
Vengeance tror redan att han har hittat sin drömtjej. Med betoning på dröm, hon är vuxen, han är nybliven tonåring och hon är bara alldeles för perfekt. Att det alltid ska bli så...
Vengeance blev så intresserad av henne att han följde henne hem, och ganska tyst smög in i hennes lägenhet medans hon sov. Hennes rumskompisar tyckte bara det var kul med främmande, och hon var åtminstone inte otrevlig när hon vaknade. Otrevligt värre blev det dock när rumskompisarnas katt plötsligt dog och alla bröt ut i ett stort ondsint garv. Vengeance gillar katter alldeles för mycket för att tolerera ett sånt hån!
Etna och chefen jag aldrig kommer ihåg namnet på, måste sova i separata sängar för att Etna har någon bugg så att hon inte kan sova i dubbelsängar! Hon passar verkligen på att njuta av livet, speciellt i spabadet precis bredvid jobbet. Men så en kväll känner hon att något konstigt händer med henne...
Det är dags för vår kära grundsim Etna att gå vidare till andevärlden! Hon har levt ett liv med mycket drama, men även med mycket kärlek emellanåt. Liemannen är på plats som vanligt och chefen verkar inte vara så brydd där bak i gungstolen. Hon uppnådde inte sin livsönskan då hon satsade mer på allt drama i sitt liv än på jobbet, lite synd, men så kan det gå... Så nu ligger två släktingar begravda i den lilla Vindir-kyrkogården. En alldeles för tidigt, och en av ålder.
Zombierna besöker henne mer ofta än Vengeance, som direkt kickade ut chefen för att starta sitt eget liv i huset.
Vengeance deppar inte. Inte mycket. Etna hade mest tillfört smärta, i alla fall under tiden han kom ihåg som bäst. Han förvandlar sitt rum till en kall vampyrhåla, där han får sova som den han verkligen är. Vladimir verkar vara spårlöst försvunnen och han är helt enkelt föräldralös nu. Men det är inget som stör honom, han behöver ingen förebild. Hans största bekymmer just nu är att hitta någon att gå på balen med...
Kommentarer
Trackback
